Demokrati betyder ungefär folkstyre, eller folkets makt. Det är konsten i dess vida mening som binder samman samhället och håller demokratin levande. Vi vet att det är så, men vi har blivit allt sämre på att förklara varför. Vad vore en stad eller ett samhälle utan konst, musik, offentliga gestaltningar, teater och utställningar? Konst och demokrati är djupt sammanflätade: konsten är en demokratisk rättighet som ger uttryck för yttrandefrihet och mångfald, fungerar som ett verktyg för samhällskritik och reflektion, och bygger gemenskap genom att möjliggöra fantasi, empati och nya perspektiv, vilket är avgörande för ett levande demokratiskt samhälle, även om balansen mellan politisk styrning och konstnärlig frihet alltid är en utmaning. Konsten orienterar sig mellan friheten, jämlikheten, samhället, hoppet och förtrycket.

Alexandra Ravskas verk behandlar ofta teman som länkar mellan människor, natur och tid, och betonar bräcklighet, omsorg och ansvar snarare än dominans. En sund natur där våra handlingar leder till att tänka i cykliska termer är också en grundläggande förutsättning för mänskligt välbefinnande och därmed för en fungerande demokrati. Alexander Ravskyi arbeten rör sig kring denna omprövning av vår relation till allt levande, i ljuset av idén om kontinuitet och sammankoppling av all existens.

Elli Askers verk uttrycker ett stilla men envetet motstånd via kroppen. Verken fångar ögonblick av återhållsamhet, sårbarhet och undflyende, snarare än högljudda motståndshandlingar och protester. Via dessa gester avslöjas hur sociala normer reglerar vems kroppar som ges full demokratisk synlighet. Genom ett queert perspektiv undersöker Asker vad det innebär att existera, åtrå och bli sedd på lika mänskliga villkor i ett samhälle där grundläggande rättigheter är ojämnt fördelade.

På många platser runt om i världen men också i vårt närområde befinner sig demokratin i en utmanande tid. Många ser paralleller mellan 1930-talets europeiska samhälle, och framväxande auktoritära rörelser i vår samtid, där mycket av det gemensamma ytterligheterna är att begränsa de demokratiska uttrycken. Konsten ger oss här nya tankar kring sammanhang och perspektiv. Som betraktare försöker vi förstå dessa rörelser- det skapar diskussioner, debatt, ibland motsättningar och påvisar motstånd.

Att skapa konstnärliga föreställningar, hopp och drömmar om en annan värld utmanar den rådande samhällsordningen, och visar på alternativ. Konsten visar därigenom ett möjligt gemensamt samhälle- ett stort demokratiarbete som vi som utställningsbesökare generöst får ta del av. Med hopp om en mångstämmig framtid!

Välkommen att ta del av denna utställning. Maja-Lena Molin, konstnärlig ledare Södertälje konsthall.