Bild: Teresa Seger i arbete med Promenadutställning, 1978. Foto: Johan Fowelin

De experimentella uttrycken gillades inte alltid av den sovjetkontrollerade regimen i Polen. Därför var det särskilt viktigt för polska konstnärer att ställa ut i länder som hade en annan öppenhet. Vissa av konstnärerna fick till och med möjlighet att vistas på plats i Södertälje i flera veckor för att arbeta fram nya verk och utvecklas konstnärligt. Hasior kom till och med att ställa ut två gånger och skapade Solpann, en monumental skulpturgrupp placerad centralt i staden utgrävd ur sluttningen mot Södertälje kanal. Den har blivit ett folkkärt landmärke, men väckte också ilsken debatt när den skapades.

Verk från dessa utställningar har förvärvats av Södertälje kommun och ingår nu i stadens konstsamling. Vi kan tala om polska spår ute i stadsrummet, i offentliga byggnader och i minnet hos dem som besökte utställningarna. Kataloger, trycksaker och tidningarnas recensioner bär också vittne om dessa händelser.

Som en hyllning och påminnelse om ett livaktigt utbyte mellan Sverige och Polen tar Polska spår ett större grepp om denna utställningshistoria. Utställningen inkluderar även verk av i Sverige verksamma konstnärer som både mer allmänt har inspirerats av Polens konst- och kulturhistoria och mer specifikt inspirerats av de utställda konstnärerna. Jan Håfström och avlidna Torsten Renqvist har båda funnit valfrändskap i Hasiors konst. Anna Kellerth och Éva Mag har fascinerats av Abakanowicz monumentala skulpturer. För att visa på ett fortsatt utbyte konstnärer emellan över generationsgränser visas verk av polska konstnärsduon Józef Gałązka och Natan Kryszk, som kommit till i dialog med Hasiors verk.

Allt sedan gränserna öppnade efter andra världskriget visades konst från hela Europa i Sverige. Museer och konsthallar öppnade sina dörrar och byggde broar under en tid som var allt annat än stabil. Ett världskrig var över, men ett så kallat kallt krig hade inletts, med Sovjetunionen och USA som ledare för var sitt block. På många sätt stängdes gränserna igen av en ideologisk ridå, men den var inte helt ogenomsläpplig. Det utbyte som ändå skedde i och med att museer, konsthallar och galleriet visade konst från hela Europa lever kvar i människors minnen. Det har däremot visat sig att forskare har förbisett östliga relationer till förmån för en västerländsk konst. Därför genomförs nu ett konstvetenskapligt forskningsprojekt på Södertörns högskola där just efterkrigstiden och kalla krigets östliga utbyten undersöks av Camilla Larsson, curator, skribent och doktor i konstvetenskap. Polen och Sverige är i fokus därför att en aktuell studie visar att det skedde ett jämförelsevis stort utbyte mellan just de två länderna och det förtjänar en närmare granskning.

Utställningen Polska spår och det aktuella forskningsprojektet vilar på den övertygelsen att historisk kunskap är livsnödvändig för att vi ska kunna förstå samtidens komplexitet. Det är särskilt brådskande i dag när vi återigen ser hur politisk och social oro breder ut sig och öppet krig pågår i Europa.

Polska spår är en del i en serie utställningar som uppmärksammar konsthallens utställningshistoria med fokus på solidaritet och kontaktskapande med konstnärer som verkade i politiskt auktoritära länder. Tidigare utställningar är Internationella motståndsmuseet 1978-2020 (2019) curerad av Paola Zamora och Joanna Sandell och Var ska vi äventyra? av konstnären Ingela Johansson (2021).

Bilder från vernissage lördag 23 mars 
13:00 Camilla Larsson och Maja-Lena Molin, utställningens curatorer och Marta Barbara Poznańska, direktör Polska institutet, hälsar välkommen. Presentation av konstnärerna: Éva Mag, Anna Kellerth, Józef Gałązka, Natan Kryszk och Teresa Seger. Anna-Lena Renqvist presenterar Torsten Renqvist. Ukrainian-Polish Orchestra spelar polsk traditionell musik.

15:30 Vi går i gemensam procession från konsthallen till kanalslänten och ser Władysław Hasiors monumentalverk Solspann som uppfördes på platsen åren 1972 – 1976. Vandringen tar ca 20 min.

16:00-18:00 Teater Albatross i dialog med Władysław Hasior
Teater Albatross skapade scener och skådespel i Władysław Hasiors utställning 1989 i konsthallen. Robert Jacobsson tar med oss till dessa scener och några andra. Performance med samtal.
Sagateatern, Strandgatan 2, Södertälje

När Władysław Hasior skapade Solspann 1972,1973 och 1976 genomförde konstnären processioner, vandringar till skulpturgruppen i kanalslänten, oftast med eld och facklor. År 2024 genomförde Józef Gałązka och Natan Kryszk, konstnärsduo från Warsawa en version med musik och ett kollektivt konstverk gjort av tyg och vax i form av en flagga.

En som blivit berörd av Władysław Hasior på djupet är skådespelaren Robert Jakobsson från teater Albatross. I DN Kultur 16 februari 1991 skriver Karin Berglund: ”När Hasior för några år sedan ställde ut i Tallinn sökte Robert upp honom och berättade om sin dröm att få spela teater med utställningen som scenrum. Skulptören blev rörd och sa ja. – Sedan följde jag efter honom till Södertälje, Helsingfors och Bryssel och spelade i hans utställning, säger Robert. Så växte ”Den brinnande mannen” fram. Enmansföreställningen med de av Jakobsson 15 eget skrivna episoderna som spelades i Södertälje konsthall var ursprungligen ca 40 minuter lång. Med konstnärens lov inkluderades konstverken associativt i föreställningen och i Södertälje konsthall spelades tre föreställningar med ”Den brinnande mannen” eller som den då kallades i programmet ”Elddopet”. Hasior visade sin uppskattning genom att stå upp och applådera. Teater Albatross med Robert Jakobsson i spetsen utvecklade och varierade pjäsen under flera år. Med konstnärens välsignelse användes eller tillverkades Hasior- inspirerad rekvisita. Denna filmsnutt är ur föreställningen som specialvisades på Sagateatern i Södertälje under vernissage för utställningen Polska spår, där bl.a verk av Hasior visades.