Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Utställningar

2022

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Utställningar

2022

Sorg, ömhet, förundran
Av Nahrin Malki,

Visas mellan

25/11 – 14/01, 2023

Vernissage fredag 25 november kl 15-18. Utställningen öppen kl 12-18 vernissagedagen.
17.00: Joanna Sandell, chef Södertälje konsthall, presenterar utställningen. Nahrin Malki närvarar. Öppet: onsdag-fredag 12-18, lördag 11-15.

Avvikande öppettider under helgerna:
fredag 23 december 12-17
lördag 24 december stängt
fredag 30 december 12-17
lördag 31 december stängt
torsdag 5 januari 12-17
fredag 6 januari stängt

Hur kan en rörelse fångas? Kan en målning skapas så att den bär smärta? Konstnären Nahrin Malki kan göra just det. Hon målar inifrån från insidan av det avmålade objektet. Vi ser någonting som vecklar ut sig i målningen men också en kraft som tycks röra sig runt målningens innersta. Kropparna som anas i målningarna förblir anonyma. Djur, människa, ansikte eller kropp? En kvinna? Jo, definitivt en kvinna. Vad nu kvinna betyder. Medan hon målar använder sig Nahrin Malki av stämplar, knivar, penslar – förlängningar av tanke, nervbanor och hjärta.

Nahrins teman är smärtsamma, men det är lätt att dras in i detaljerna, kombinationerna av sårbarhet och styrka. Vad är det jag tittar på? En människomage? En säls feta fena? Benen på en oxe, en kvinnas fot?

En central aspekt av Nahrin konst är storleken på verken. Målningarna är ofta stora, motiven kräver att bli sedda. Nahrin följer en tradition inom måleriets kanon som tidigare varit männens: Pablo Picasso, Francesco de Goya – brutalitet och storlek går hand i hand. Men, i Nahrins konst är intentionen inte att chocka utan att föra samman betraktaren med konsten genom att få i gång betraktarens empatiska förmågor: sorg, ömhet, förundran.

Nahrin målar från en specifik plats.

Erfarenheter av trauman finns i vårt DNA, kanske även på kollektiv nivå. I Nahrins fall handlar det om hennes mormors upplevelse av Seyfo, folkmordet på kristna minoriteter i det som en gång var det ottomanska imperiet, brutala massmord men också systematiska våldtäkter under året 1914, svärdets år. Skamliga händelser som återupprepas genom historien: förintelsen, Rwanda, Kambodja, Darfur, Tigray… människans skamliga natur. Och samtidigt, erfarenheterna som gör oss till människa – vår förmåga att känna igen smärta i någon annan, att förstå att jag existerar för att du också existerar.