Han var utan tvivel en mycket älskad och för alla och envar känd konstnär med ett speciellt och många gånger sensuellt formspråk. År 1935, då han ställde ut på Färg och Form i Stockholm, vållade några av hans ömsinta kärleksgrupper ”Man och kvinna” i alabaster och ”Kärlekspar” i terrakotta rabalder. En grosshandlare uppmanade honom att ta bort dessa två, annars skulle han göra en polisanmälan. Verken blev kvar och polisanmälan skedde och därefter gav polisen Bror Hjort en tillsägelse att ta bort fyra sedlighetssårande verk. Socklarna blev kvar men inget åtal väcktes. Många kulturpersonligheter i Sverige försvarade honom. Senare, år 1955, erhöll Bror Hjort Konstakademiens ”Sergelpris” som utdelas vart femte år. Han fick plaketten för framstående verksamhet på skulpturens område. Bror Hjorts Hus i Uppsala är ett museum där många av hans verk återfinns. Bror Hjort har haft utställningar i Södertälje konsthall.”Visdomens brunn” som vi återfinner på Olof Palmes plats var till att börja med avsedd att bli en dopfunt men refuserades. Den fanns bara i patinerad gips och Bror Hjort kallade den för ”Den misslyckade dopfunten”, utförd redan 1933. Vid en av Bror Hjorts utställningar i Södertälje blev konstintendenten Per Drougge intresserad av ”Visdomens brunn” och diskuterade möjligheterna till att inköpa den och utföra den i brons. Efter att ha fått fram medel till inköp och gjutning föreslogs en placering vid Gamla Rådhuset i samband med omgestaltningen av Stora Torget 1983. Vid projekteringen av Marenplan (Olof Palmes plats) föreslog dåvarande stadsarkitekten och dåvarande stadsträdgårdsmästaren att ”Visdomens Brunn” skulle placeras där istället trots att platsen framför Gamla Rådhuset var förberedd med såväl vatten som avloppsledningar.

Så skedde trots protester från Per Drougge och Södertäljes konstnärer. Bror Hjort har vid något tillfälle bekänt ”Jag har alltid varit en tänkande August och älskat Stora människor”. Vilka var dessa stora människor? Han nämner själv Jesus men tillägger ”att historien om hans uppståndelse inte kan övertyga mig”. Vidare ”Fransiscus av Assisi, Schweizer, Gandhi, Kagawa, alla dessa människor nu eller förr som offrat sig, gjort något för mänskligheten för att avhjälpa nöd och elände i världen. Nu har vi Dolchi, Luther King och Luthuli”. De fyra hörnpelarna på ”Visdomens brunn” utgörs av Jesus, Gandhi, Chaplin och Nietzsche. Det är sannolikt att de båda sistnämnda bidrog till refuseringen. Därutöver finns en mängd kända namn och ansikten på denna skulptur som det är svårt att återge här. Besök platsen och studera de intressanta detaljerna. Genom att platsen för skulpturen ändrades hade stadträdgårdmästaren, Jan Lindqvist, förmånen att ha ”Visdomens Brunn” på sitt tjänsterum över ett år, vilket gjort honom väl bekant med och fäst vid skulpturen.

Text ur boken Skulptur i Södertälje av Göran Gelotte och Jan Lindqvist