Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Offentlig konst

1972

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

Offentlig konst

1972

Solspann
Av Wladyslaw Hasior,

På badhuskullen och ner mot kanalen in mot Maren står Solspannet. Den som reser med tåg kan se helheten på håll, några 100 meter in mot Södertälje central.

Bilder: Solspann, mars 2021, fotograf: Södertälje konsthall.

Solspann kom till på Wladyslaw Hasiors eget förslag i samband med hans utställning på Södertälje konsthall tillsammans med kollegan Jerzy Beres’. I ärende nr. 27 på kulturnämndens föredragningslista den 24 oktober 1972 kan man läsa ”Hasior erbjöd sig ursprungligen att som extra attraktion i anslutning till sin utställning gjuta skulpturer i Södertälje. Hans framställningsmetod är unik och kan tilldra sig stort publikintresse.”.

Marken där kullen ligger ägdes till största delen av Sjöfartsverket. I ett brev till Sjöfartsverket 20 oktober 1972 anhåller kommunstyrelsen om medgivande för att placera Solspann på platsen mellan dåvarande badhuset och slussbron. Av brevet framgår att konsthallens amanuens Ingvar Claeson visat skisser för avdelningsdirektör Kjellgren vid Sjöfartsverkets byggnadssektion och dagen därpå erhållit ett positivt muntligt besked. Man var beredd att tillmötesgå Södertälje kommuns önskemål om uppförandet av landets största monumentala skulpturgrupp.

Inför Hasior och Beres’ vernissage 29 oktober 1972 finns ett brev bevarat för önskan om införandet av en annons i Dagens nyheter. Kulturintendent Eje Högestätt ska demonstrera de båda utställningarna. ”Samtidigt kommer han att behandla den skulpturala grupp som Hasior håller på att gjuta på en kulle invid Maren i centrala Södertälje. Eftersom debatten kring Hasiors skulpturala komposition blivit livlig besvarar Eje Högestätt gärna frågor i samband med söndagens demonstration.”. Det verkar ha varit snabba ryck från ord till handling, och säkerligen en livlig debatt som bl.a. resulterat i polisanmälning.

”Södertäljes kulturintendent Eje Högestätt har gjort sig känd som en idérik och stridbar man. Det var hans idé att Hasior skulle anlitas. När skulpturerna var färdiga började det ylas. Bland annat gjordes en polisanmälan, i vilken det påstods att utstickande armeringsjärn ”lätt kan skada personer, och barn, som försöker klättra på statyerna”.

I ett remissvar klargör Högestätt att kulturnämnden inte beställt klätterskulpturer till en lekplats. ”Vill vi ha en konst skapad av starka konstnärer kan vi inte bestämma över vare sig helhet eller detaljer. Vi kan beställa skulptur över ett motiv eller tema, men vill vi ha ett verk med uttryck för konstnärens gestaltningskraft och skapande förmåga, då kan vi inte föreskriva verkets form och detaljer.”. (tidningen STORSTADEN odaterat dokument).

Bilder: Från 1972. Wladyslaw Hasior bygger Solspann. Fotograf: Hans Clausen. Ur Södertälje konsthalls arkiv.

Skulpturgruppen genomfördes i tre etapper. Hasior återvände somrarna 1973 och 1976. Vid hans första besök i samband med utställningen 1972 gjöts den första hästen. Sommaren 1973 tillkom tre skulpturer, samt den vitmålade ”solvagnsreliefen” vid kanalslänten och den röda solkupolen. Sommaren 1976 fullbordades Solspann med ytterligare två skulpturer, samt solsymbolen av gjuten vitmålad betong som markrelief. Bengt Skoog beskriver i en kommunal gåvobok utg.1980, foto/layout Jan Nordahl. ”I marken grävde han hästarnas former, jord, grus och stenar gav material till gjutningen. Lyftkranar reste hästarna på plats. Med urkraft spränger de nu med sin solvagn fram över kullen.”. Den jord och det grus som platsen gav blandades med grovslammig betong. Per Drougge beskriver processen vidare, där en mängd hantverkskunniga experter är anlitade ”De kom med grävmaskiner, betongblandare, kranvagnar, vattensprutor o.s.v.”. Till det konstnärens signifikativa sökande efter ”objects trouvés”. ” Hasior inventerade industritipparna i Södertälje, där han sökte efter gamla maskindelar, särskilt hjulformer av alla slag, rattar, fläktpropelrar, kugghjul, allt attribut till ”hästarna” som skulle bidra till att uttrycka dynamik och rörelse, men även påminna om solskivan.”. Torsdagen den första juli 1976 invigs ”Solspann”. I en notis i EXPRESSEN denna dag kan man läsa att Hasior själv tänder eldarna runt hästarna. ”Södertälje kan ju sedan länge yvas över sitt ”Solspann”: polacken Wladyslaw Hasiors mystiska hästskulpturer vid kanalens kant. I Södertälje påpekar man gärna att staden är enda svenska innehavare av en så stor skulpturgrupp, skapad dessutom av en konstnär med stor internationell ryktbarhet.”.

Solspann tar som så ofta i Hasiors verk avstamp i den djupa mytologiska myllan. Fyrspannet drar Helios vagn över himlavalvet, men verket bär också dimensionen av uråldrig bronsålderskultur med inspiration från hällristningar.

Riten, myten,fackeltåget och illuminationen i håligheterna i hästarnas ryggar, genom häxmästaren Hasiors hemliga recept var nu skapad. Fackeltåget mot Solspann kom att bli en folklig, årlig återkommande happening i många års tid. Med blåsmusik vid olika stationer över maren och diktläsning på många språk vid hästarna. Varje deltagare i tåget med en egen brinnande fackla. Södertälje konstnären Hanna al Haek utförde en spontan performance med sin fackla i munnen vid illuminationen i ledning av Hasior år 1989. Uppsamlingsplatsen inför tågandet mot ceremonin var vid stadshuset. Strikta regler måste åtföljas med tillstånd från polismyndigheten. Genom gångtunneln mot centralstationen, en och en i rad-Lovisinsgatan-Stadsparken över slussbron mot slutmålet.

Drougge skriver inför 10 årsjubileumet ”Det är en fantastisk och oförglömlig syn, att se de väldiga mytologiska hästskulpturerna med vingar, fåglar, solar och spjut på sina ryggar, stå i fyr och flamma!”. Vid detta tillfälle lästes dikter på ett 20 tal språk. Konstverket samlade människor från det mångkulturella samhället till en gemenskap. Per Drougge sådde idéen för vad som då kallades för en ”invandrarfestival” vilket senare blev Täljefestivalen (se bil.).

Fackeltåget är idag en mer sporadisk happening och numera i ABF Södertäljes regi. Det hemliga receptet är överlämnat, men är vad vi vet förbjudet att använda pg a miljöfara.

I utställningen ny offentlig konst 30 november 1973 – 13 januari 1974 visades skisser och modeller på konsthallens nedre plan. I förordet som är undertecknat av Kulturintendenten Eje Högestätt och Utställningsamanuensen Per Drougge lyfts Wladyslaw Hasior särskilt fram med stolthet. ”I centrum för denna redovisning står självklart den polske konstnären Wladyslaw HASIORS monument ”SOLSPANNET” den stora skulpturgruppen på kanalbrinken Badhuskullen vid Maren. Södertälje har, tack vare denne internationellt framstående konstnärs stora generositet och tack vare kulturnämndens utomordentligt goda förbindelser med modern polsk konst, lyckats förvärva ett monument som är enastående inte bara i Sverige utan även i Europa.”.

Källor: Konsthallens arkivmapp, Text och sammanställning av Anneli Karlsson

Bilder nedan: Artiklar samt korrespondens ur Södertälje konsthalls arkiv.