Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Offentlig konst

1978

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

Offentlig konst

1978

HELGA HENSCHENS DAFNEFONTÄN
Av Helga Henschen,

Helga Henschen ”Dafne” fontänen i Lunagallerian
Helga Henschen fontänen i Lunagallerian

Dafnefontänen i Lunagallerian i Södertälje är Sveriges största keramiska skulptur. Den skapades av Helga Henschen och invigdes 1978 i samband med att Lunahuset stod klart.

Dafnefontänen i Lunagallerian i Södertälje är Sveriges största keramiska skulptur. Den skapades av Helga Henschen och invigdes 1978 i samband med att Lunahuset stod klart.

Dafne var i grekisk mytologi en nymf som guden Apollon blev häftigt förälskad i efter att ha träffats av Eros kärlekspilar. Dafne skrämdes av Apollons närgångna uppvaktning och bönföll gudarna om beskydd. Hennes far, flodguden Ladon, besvarade hennes böner genom att förvandla henne till ett lagerträd (”dafne” på grekiska).

Så här skrev Helga Henschen i sin bok Vägen till Rebella: ”Myten om Dafne levde i mig. Jag började tidigt rita, måla, forma i lera, Dafne den trädlika, förtrollade, av fåglar genomflugen. Besatt av blad och frukter, med mun som fjäril, sköte som sol och bröst som fåglar. Mitt Dafneträd ska växa med rötterna i friskt vatten som en protest mot grå byråkrati och känslotorka i robotens och lönsamhetstänkandets tid. Som en symbol för en annan livshållning som har med glädje att göra. Med fantasi och sång och poesi och livsmod. Med kvinnokraft och internationell solidaritet. Och vår samhörighet med naturen, allas vår källa och moder.”

Det praktiska arbetet med skulpturen Dafne påbörjades 1977. I Vägen till Rebella har Helga Henschen berättat om alla vedermödor under tillverkningen av den 4 ton tunga skulpturen. Med stöd av Helgas skisser formades ansikten, kroppar, fåglar, blommor osv. Lerskulpturen täcktes med gips som sedan skars i bitar – 86 formar. I dessa formar tryckte man ut stengodslera som torkades och skröjbrändes för att slutligen glaseras och hårdbrännas i Gustavsbergs fabrik. Och det var främst i slutarbetet som de svårlösta problemen uppstod: bitarna sprack och färgerna blev fel vid bränningen. Man fick göra om och göra om tills man gjorde rätt.

Helga Henschen (1917-2002) var utbildad i måleri på Kungl. Konstakademin. Hon kom med åren att verka både som konstnär och författare. Alltid engagerad i tidens händelser, alltid mot våld och förtryck formulerade hon sin protest i både ord och bild.

Hon hade en långvarig anknytning till Södertälje innan hon tog sig an Dafnefontänen. Under åren 1961 till 1976 bodde hon i ett konstnärskollektiv i Turinge kyrkskola i Nykvarn. 1968 ställde hon ut i ABF:s lokal i Ronna centrum, 1971 deltog hon i utställningen Grafik – Storstockholm – Söder i Södertälje konsthall och 1972 i Södertälje konstnärskrets sommarutställning i konsthallen. 2003, året efter hennes död, producerade Södertälje konsthall en utställning till hennes minne.

Hon hade en rad stora separatutställningar, bl.a. på Liljevalchs och Kulturhuset i Stockholm, och finns representerad på Moderna museet, Nationalmuseum, konstmuseerna i Västerås och Eskilstuna och EU-parlamentet i Bryssel. Hennes andra stora offentliga verk är utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation, invigd 1975, som hon kallade En ros till invandrarna. Solidaritet, syskonskap.

2017 firades 100-årsminnet av Helga Henschens födelse med en rad arrangemang och utställningar, bl.a. den stora jubileumsutställningen Hela Helga Henschen på Thielska Galleriet, biografin över henne, Som av fåglar genomflugen, skriven av Birgitta Holm samt filmen ”Det är den totala människan det gäller” av Babis Tsokas.