Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Portal

2021

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

2021

Den sipprande solen
Av Nour Helou, Afrang Nordlöf Malekian,

Multiple Artists. Music for Lover’s, No. 180. 1978. Designed by Afrassiabi. P.P. Stereo, Tehran, Iran. Cassette.

18/11 – 18/12, 2021

Portal är ett utställningsrum med lite lägre tröskel och kortare framförhållning. Välkomna att kontakta oss om du vill skicka en ansökan för att ställa ut.

Visas 18 november – 18 december 2021 och 29 januari – 12 februari 2022. Onsdag, torsdag, fredag 12-18, lördag 12-16.

Skägglösa figurer med månansikten, silkeslen hud, mandelögon och halvmåneformade ögonbryn. Så avbildades underhållare, dansare, musiker och vintjänare – eller saaghi som det heter på farsi – i poesi och måleri under Qajar-dynastin i Iran, från 1789 till 1925. På den tiden var det inte ovanligt att de yrkesrollerna även omfattade olika typer av sexuell exploatering och personer som uppträdde reducerades därmed ofta till sexobjekt. Samtidigt hyllade befolkningar från Medelhavets östra gränser till Centralasien underhållarens skönhet och ett ideal skapades. Utifrån underhållaren som innehavande av det fullkomliga utseendet växte en beteendenorm kring icke-binära könsuttryck och avkönade begär fram.

Brittisk och fransk kolonialism och imperialism i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) under 1800-talet ledde däremot till att de beteendena förändrades. I de invaderade staterna implementerade kolonisatörerna könsbinära system för sexuellt begär specifikt mellan män och kvinnor. Det nya idéparadigmet accepterade endast sexuella relationer mellan olika kön, och inom bildkulturen skulle män och kvinnor porträtteras på olika sätt. Även nationen könkodades: ett förfäders moderland under beskydd av ett administrativt och militariserat faderland. Den nya moderna staten, där människor agerade, talade och klädde sig annorlunda.

I många länder i MENA gick medel- och överklassen i missionsskolor. De växte upp med att tala franska eller engelska, vilket därmed även fick dem att skiljas rent språkligt från arbetarklassen. Utbildningen indoktrinerade dem i västeuropeiska ideal. I Iran förändrade däremot den islamiska revolutionen 1979 landet drastiskt. Som en handling mot västerländsk imperialism förbjöds all kulturell import från Väst. Trots det levde kulturarvet vidare, eftersom västerländsk kultur begärdes och sågs upp till. Under samma period islamiserades landet och saaghin som hällde upp vin förbjöds. Namnets innebörd kom med tiden att betyda langare. Precis som med alkohol blev mycket musik och film olaglig i landet. Därför uppstod en ny typ av saaghi, en av ljud och rörlig bild, en så kallad filmi eller videoyi.

I vår utställning, Den sipprande solen, presenterar vi tre noveller om hur de här koloniala idealen och antikoloniala ramverken manifesterar sig i vardagen. Berättelserna åtföljs av en unik samling reproduktioner av vinyl- och kassettomslag från 1950-90 talet i Egypten, Iran och Libanon. De porträtterar artister som Googoosh, Onik, Oum Kalthoum och Sabah.

Nour Helou, konsthistoriker och författare
Afrang Nordlöf Malekian, konstnär och författare
Agga Stage, grafisk formgivare
Saïd Helou, redaktör på arabiska
Soroor Notash, översättning från engelska till farsi
Sylvie Robinson, engelskspråkig redaktör
Edwin Safari, engelskspråkig redaktör
Jeremy Tavitian, engelskspråkig redaktör

Ett särskilt tack till Södertälje konsthall, Joanna Sandell, Diana Agunbiade-Kolawole, Amr Hamid, Elnaz Khorasani, Chico Records och Johan Söderbäck.