Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Utställningar

1989

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Utställningar

1989

Textil skulptur
Av Annika Liljedahl, Adriana Bernander,

Bild: Textil av Annika Liljedahl.

Ur arkivet, visades

02/09 – 08/10, 1989

Samarbetet mellan de två konstnärinnorna resulterade i en utställning, producerad av Norrköpings konstmuseum. Därefter gick den vidare till Borås konstmuseum och Södertälje konsthall för att sedan avslutas 1990 på Sundsvalls museum. Idén uppstod mycket spontant, då en blomsterkransad Annika Liljedahl vid en utställning utbrast -kan ingen fotografera mig?

Adriana Bernarder som fotograferade konst på Stockholms gallerier vid den tiden nappade på förslaget och tog några bilder. Sedan var samarbetet igång. Birgitta Flensburg beskriver Liljedahls tidigare arbetsprocess inför utställningen ”Annika Liljedahl har tidigare i expressiva och satiriska textilcollage berättat om sociala ritualer och om kvinnan som sexobjekt framställd i all sin fyllighet med ständigt utmanande blickar och påklistrade bländande leenden. Materialet hon använde var siden och satin: glänsande och sensuellt. Ur detta rollspel framträdde behovet att ömsa skinn. Att kränga av sig lager på lager av skyddande skal. Dessa skal, dessa sprängda kokonger är fyllda av luft och ljus eller tömda, platta och skrumpna.” Vid tiden för denna utställning hade konstnärinnan övergått till japonsiden, vilket gav ett ännu mer tunt och sprött uttryck. Ibland var skulpturerna bemålade med akrylfärg eller armerade med metalltrådar som får betraktaren att tänka på blodådror eller nervtrådar.

Adriana Bernarnder, även hon textilutbildad fotograferade arbetsprocesserna och skulpturernas förvandlingar. I olika miljöer har hon fotograferat Annika iklädd sina textilskupturala kreationer i färd med att kränga sig ut ur formerna, eller dölja sig i dem som ett skydd mot omvärlden. I ett av verken sitter hon på en kontorsstol iklädd en genomskinlig plastsäck. De blottade benen sticker ut där plasten virat sig runt låren. Innanför plasten sträcks händerna upp som en avväpnande gesté. Höga klackskor, och över munnen ett utsmetat läppstift som förefaller ligga utanför plasten. Tänderna är blottade. Ett groteskt humoristiskt skådespeleri med traditionella kvinnliga atribut, en happening inför kameran. Foton som självständiga konstverk.

Källa: utställningskatalog Citat Birgitta Flensburg.

Sammanställt av Anneli Karlsson.