Un Monde d´Inventions

Frédéric Iriarte föddes 1963 i Paris och utbildades under första hälften av 80-talet på konsthögskolan i Perpignan i södra Frankrike. Under 80-talet var han företrädare för en ny konstströmning, det avantgardistiska La Figuration Libre – Fri figuration i södra Frankrike. I SP skriver Erik Dahlberg … Rörelsen var för övrig samtida med den inom litteraturen framträngande fantasy- och sagomotiven (Tolkien).

År 1987 flyttar Iriarte till Stockholm och arbetar då som scenograf vid Aurora teater. Därefter flyttar han till Södertälje, och efter 10 år, vidare till Järna, ett ytterområde till Södertälje. Iriartes konst har beskrivits i press som lätt surrealistisk och har jämförts med graffiti och seriekonst. Själv skapade han en egen term Irrealism vilket närmast kanske kan översättas med ordet overklighet som definition av sin konst, vilket också var namnet på hans separatutställning på Galleri kretsen i Södertälje.

Med ett brev daterat den 25 februari år 2000 blev Frédéric Iriarte inbjuden av konsthallens dåvarande sektionschef Kristina Möller att ställa ut separat på Södertälje konsthall. Hon skriver i ett mejl:

Med tanke på de olika tekniker du arbetar i vore det intressant om du ville visa både måleri, grafik, objekt och rörliga bilder.

Året därpå blir utställningen av och Iriarte fyller den då 450 kvadratmeter stora konsthallen med 100 av sina verk. Konsthallen förvandlas till ett mångfacetterat universum av uppfinningar. Blandtekniker samsas med oljemålningar, skulpturer, grafik och objekt.

Kopplingen till teknik görs genom allt mellan himmel och jord. Det kan gälla en hissmotor, CD spelare eller en digital kamera skriver Johan Persson för Trelleborgs Allehanda 10/5 2001

Verk titlarna är både på svenska och franska. Lysande lyktor, korkskruv, Elektrisk visp, kugghjul, klädnypa är några vardagliga titlar på hans blandtekniker. Målningarna har oftast långa och avancerade titlar som Tredelad Prisma, form och primärmaterial, undanflykt från en kantig stel

kontext och flykt till en annan tid och till ett annat medvetande, en transformation av hjärnans substans

Vid tiden för utställningen hade tre böcker med Iriartes konst producerats. Matérialisation – Visualisation; en värld av uppfinningar utgavs i samband med utställningen och gjordes möjlig med hjälp av Jean-Marie Gustavino Franska institutet i Stockholm, Vetenskapliga avdelningen vid Franska Ambasaden, Philippe Legros Stockholms Konstråd, Södertälje Konsthall samt Telgebostäder. Vid utställningen såldes också Iriartes designade glas, keramik och T-shirts med tryck av parasiter.

I ett mejl till Möller daterat 8 februari 2001 med anledning av vernissageinbjudan formulerar Iriarte vad utställningen erbjuder ”/…en reflexion över upptäckten och uppfinningarna. En värld där den verkliga materian blir till en visuell illusion och vice versa.”

Den 22 mars blir det pressvisning och i utskicket kan man läsa:

I sina målningar, skulpturer och objekt fångar Frédéric Iriarte ögonblicket eller känslan när mekanismen i en idé kommer i bruk, när idén föds. Saker och ting sätts ihop eller svetsas samman och från det emanerar en varelse, halv människa, halv maskin. Kanske den perfekta människan eller den perfekta maskinen.

Kanske som en förutsägelse inför den framtid som precis håller på att formulera sig med AI, Avatarer, avancerade robotar, kusligt lika människor som tar över de mänskliga sysslorna. Mer perfekta och mer effektiva än verkliga människor.

För Länstidningens Anna Hamrell berättar Iriarte om intentionen med sin utställning:

Vetenskapen och konsten kan berika varandra. Konsten måste försöka göra det omöjliga möjligt och kombinera begrepp och idéer som kanske inte går att kombinera i verkligheten./…/ Det är en utställning om materien, människans syn på materien och vad man kan göra av den med fokus på alla tänkbara tekniska och elektroniska uppfinningar/…/ Jag vill framför allt gestalta människans känslomässiga förhållande till materien och sina egna uppfinningar.

Iriarte har beskrivits som en eklektiker och förhåller sig till synes inte till några begränsningar i sitt skapande. Han är även kompositör, filmskapare, förläggare, formgivare av lekskulpturer och kanske annat också som undertecknad inte känner till.

Utställningen invigdes av Jean-Marie Gustavino kultur- och vetenskapsråd vid Franska Ambassaden. Utställningen gick sedan vidare till konsthallen Bryggeriet i Trelleborg.

Källor: Konsthallens arkivmapp, Text och sammanställning Anneli Karlsson