I utställningskatalogen står att läsa ”Det som vi gärna upplever som en specifikt spansk tradition, en förkärlek för dramatisk förtätning, en intensivt koncentrerad kolorit i tunga jordfärger och en realism på eller över gränsen till magisk öververklighet, kommer på olika sätt till uttryck hos alla men speciellt renodlat hos den yngste i kretsen, Tàpies. Med sin egenartade, metafysiskt genomlysta konst, en på en gång dramatisk och asketisk abstrakt expressionism mot mörka hemlighetsfulla djup, framstår han alltmer som den kanske originellaste och djupaste begåvningen i sin generation. Bland konstnärer födda på 1920-talet tillhör han det allra exklusivaste lilla urval som världens konstnärligt betydande museer och samlare koncentrerar sig på när det gäller att för framtiden dokumentera måleriets utveckling under 1950- och 1960-talen.”.

Tàpies var vid den här tiden representerad på ett 50-tal stora museer och offentliga samlingar. Utställningen kommer från Galleri Börjeson i Malmö där den visats hösten 1971. Efter utställningens slut i Södertälje, skall den skickas tillbaka till Malmö. Per-Olov Börjeson uppmanar konsthallen till att teckna en hög försäkring. I ett brev daterat den 21 mars 1972 skriver han

”Eftersom det rör sig om en utställning värd ganska mycket pengar, räknar vi med att Ni anstränger Er för att säkerställa en försäljning som inte är alltför obetydlig. Normalt brukar försäljningen på en sådan utställning uppgå till 10.000 – 20.000 kr. Här i Malmö hade vi stor succé när vi visade den fullständiga utställningen.”.

Konsten som säljs efter hand bär katalanska titlar. Efter Galleri Börjeson vandrar utställningen vidare till Linköpings museum. Här sker ytterligare försäljning av fyra verk. Det som därefter landar i Södertälje stads konsthall är 31 verk. Om hur försäljningen gått här finns inget dokumenterat.

Källor: Konsthallens arkivmapp, Galleri Börjesons katalog, Wikipedia, sammanställt av Anneli Karlsson