Allt i allt, 2025
Föremål ur Torekällbergets museum samling, Södertälje, och upphittade föremål.

Varför samla och bevara vardagsföremål från tidigare generationer i en offentlig samling? Vilket värde kan detta “materiella minne” ha i nuet — särskilt när det förkroppsligas i objekt som genom tidens glömska tappat sin ursprungliga berättelse i en gradvis förlust av symboliska referenser? Hur kan sådana föremål — ofta reducerade till enbart en dokumentär funktion — återaktiveras som “epistemologiska agenter”? Vilken typ av kunskap producerar de? Och för vem? Allt i allt är en installation som tar form genom ett urval av materiella kulturföremål som finns i Torekällbergets museum i Södertälje. Vardagliga artefakter, tysta bärare av rester av tidigare liv, men ändå rika på tolkningspotential. Med utgångspunkt i en urvalsprocess i museets samling – som inrymmer tusentals artefakter från olika historiska perioder — sträcker sig Caretto/Spagnas forskning djupt i Södertäljes historia. Materialet som presenteras är en blandning av heterogena material, insamlade av konstnärsduon, tätt intill museets kulturhistoriska samlingar. De utvalda objekten — yxor, hammare, behållare, verktyg med mera — undersöks inte bara för sin ursprungliga funktion, utan för den väv av betydelser som de är bärare av. Föremålens form talar om människokroppen och dess utveckling, händer som en gång höll i dem, rörelser från människor som brukade dem och råvarorna som de tillverkades av.

I stället för att fokusera på föreställningen om “objektet” riktar konstnärerna sin blick mot begreppet Thing (från M. Heidegger och T. Ingold), i betydelse av ett samspel av relationer – en öppen, utvecklande process som tar form inom ett komplext relationsfält sammansatt av krafter, material, användningsområden och berättelser. Verket blir därmed en övning i att vidga samlingens semantiska fält: allt, även det mest till synes banala, härstammar från ett tätt nätverk av relationer som sammanbinder synliga och osynliga aspekter. Bland de utvalda artefakterna dyker arketypiska former upp — blad, kammar, hammare, skrapor — som är nästintill oförändrade genom årtusenden. Andra föremål avslöjar kulturella attityder, koloniala logiker, stereotyper eller den moderna, typiska slit- och släng kulturen.

I en tid av planerad värdeminskning (inkurans) och ökad konsumtion erbjuder dessa artefakter en påtaglig reflektion över innebörden av varaktighet, och utmanar förhållandet mellan resurs och avfall. Hur kan vi då “avkolonisera” saker? Kan vi tänka om? Läsa dem på nya sätt? Återintegrera dem i ett nytt meningsfält? Caretto/Spagna presenterar en möjlig reflektion kring hur föremålen fått sin utformning och vilka förutsättningar som skapat dem. De utställda artefakterna
— oavsett om det är verktyg, fragment eller kasserade föremål — undersöks som framväxande komponenter formade av mötet mellan människokroppen och andra kroppar — vegetabiliska, djuriska och mineraliska.

Carretto/Spagna: Andrea Caretto (Turin, Italien, 1970, examen i naturvetenskap) och Raffaella Spagna (Rivoli, Italien, 1967, examen i arkitektur). Har samarbetat sedan 2002 och ställt ut i offentliga och privata sammanhang och institutioner runt om i Europa. De är verksamma i Cambiano, Italien.

Andrea Caretto och Raffaella Spagna om sitt konstnärskap: ”Vi betraktar konst som en undersökning av verklighetens många dimensioner: formella, kvalitativa/kvantitativa aspekter av materia samt filosofiska och sociala frågor. Vi följer den komplexa sammanflätningen av relationer som saker och händelser uppstår ur. Vårt förhållningssätt bygger på en inställning till ”närvaro” och upplevelse i världen, i nära kontakt med materien i alla dess transformationer och former. Under de senaste åren har vår forskning utgått från tanken att tingets form (inklusive konstverk) kan förstås som ett uttryck för förkroppsligade krafter, manifestationen av ett komplext ”relationellt fält”, som vi som konstnärer avser att besjäla.”

De är grundare av Progetto Diogene, Turin, Italien – www.progettodiogene.eu och av Pianpicollo Selvatico – centrum för forskning inom konst och vetenskap, Levice (To), Italien – www.pianpicollo.org

Tack till Italian Culture Institute of Stockholm.