Södertälje Konsthall

Södertälje Konsthall

Utställningar

1977

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Utställningar

1977

Att skapa är att kämpa
— 4 chilenska konstnärer
Av José Balmes, Gracia Barrios, Irene Dominguez, Guillermo Nunez,

Att skapa är att kämpa

Ur arkivet, visades

26/02 – 27/03, 1977

UNIDAD POPULAR: grafik, musik, affischer, fotodokumentation 26 februari – 27 mars 1977

Utställningen visades samtidigt med Tre Tecknare -Bruno Knutman, Franco Leidi och Christer von Rosen.

Av de fyra Chilenska konstnärerna var tre födda i Santiago. José Balmes föddes i Barcelona men kom sedan att bosätta sig i Chile och var chilensk medborgare. Balmes var medlem av Allenderegeringens kulturkommission och deltog liksom många andra konstnärer och amatörer med arbetet kring muralbrigaderna i Chile. Alla fyra konstnärerna var även verksamma i Chile som bildlärare. Guillermo Nuñez var chef för Moderna Museet i Santiago 1971-72.

Muralbrigaderna i Chile var politiska och folkliga med syfte att motverka den press och massmedia som var i högerns händer. Man ville skapa motinformation. ”Under presidentkampanjen 1969 samlades de politiskt aktiva, studenter och arbetare för att göra väggskrifter med politisk propaganda.”. Det blev en massrörelse, den 4 september 1970 valdes Unidad Popular regeringen. Man försökte i bildberättandet åskådliggöra regeringens ideologiska punkter i programmet: nationalisering, alfabetisering, jordreform, solidaritet med Viet-Nam m.m.. Det skapades under dessa år en enorm väggtidning över hela landet samtidigt som högern fortfarande hade kontrollen över massmedia.

Nueva cancion – Den nya Chilenska sången var en del av kampen. Den representerades vid den här tiden främst av Victor Jara, Violetta Parra, Quilapayun och Inti-Illimani. Den ansågs i sin motståndskamp så farlig att musikerna antingen var tvungna att fly från landet i samband med militärkuppen i Chile 11 september 1973, då höger juntan tog över landet och störtade president Salvador Allende, eller stanna och bli fängslade. Den legendariske sångaren, teaterregissören och människorättsaktivisten Victor Jara tillfångatogs på sitt arbete på Tekniska universitetet (I dag Universidad de Santiago) i Santiago. De anställda blev genom radio beordrade att åka till jobbet. Efter att kollegorna tillbringat natten till den 12 september tillsammans sjungandes kampsånger, för att stärka moralen, fördes de till Chilestadion morgonen därpå. Ett av de ställen som användes som fångläger. Victor Jara avrättades på Stadion efter några dagars tortyr. Enligt vittnesutsagor krossades hans fingrar så att han aldrig mer skulle kunna använda sitt vapen gitarren. Enligt vittnen retade de honom  – spela gitarr nu då! Som en motreaktion började han sjunga. Idag är Chilestadion omdöpt till Estadio Victor Jara.

Källa: Utställningsfolder, Joan Jara – En sång för livet Legenda 1984, sammanställt av Anneli Karlsson.